TV, Sex, Art – Let the party start!
De är inte många. Men, det finns alltid undantag. FourteenFourteenFourteen är ett sådant. En netlabel som faktiskt väljer att lägga upp sin musik fritt från licenser som Creative Commons. Deras katalog är inte så stor (sex släpp sedan det första i januari 2006) men naggande god med fina akter som Between Cathedrals och iw. Labeln består av några vänner som tycker om att göra musik och som helt enkelt vill att andra människor ska lyssna på den. Rubin på 141414 tycker inte att det finns någon direkt anledning att använda sig av licenser:
“We don’t copyright our music”..”because there’s no real reason to. Look at some of the most well known artists, and their labels. I couldn’t even imagine how serious those guys are about their music and the copyright laws, and what does that do? Nothing. It’s all downloaded without a second thought by anyone with a computer and an internet connection. To most people I guess that’s what computers have become, Limewire and Myspace.” (Email-intervju.)
Rubin har heller inga problem med om någon skulle remixa eller sampla musiken på 141414:
“Sampling is great. Probably one of the funnest parts about making music. Personally, I don’t think there is anything wrong with sampling, morally and copyright wise. Whether you’re sampling an old jazz record, rap accapellas, Brittney Spears’ ‘Toxic’, or a small independent artist putting his music out for free shouldn’t matter. Maybe there’s a threshhold somewhere, as far as changing one bit in a song and rereleasing it as your own, but remixing is great.”…”And about remixing; if you were asking personally with my music; of course! I would love it to see someone so interested in my music they felt like remixing it. the only real rule I wish I could enforce with it, is that if anyone used or remixed my music they’d let me know about it.”
Nonstopnonsense använder Creative Commons, men Tamas som driver labeln tycker egentligen inte om licensen. Anledningen till att han väljer den vägen är att han hyser en misstro mot att människor verkligen skulle ge erkännande till artisterna om inte detta var påtvingat med hjälp av en licens. Detta är intressant. För vad som behövs för att ett fruktbart givande och tagande ska kunna ske utan Creative Commons är social tillit. Hur denna tillit ska växa fram är svårt att säga. Men, helt klart är det så att de flesta skulle tjäna på om lite fler människor skulle känna större tillit till andra. Detta gäller inte bara på internet så klart, utan det är en tanke som går att använda överallt i samhället. Om ingen litar på någon annan kommer vi bli instängda och isolerade. Sociala nätverk måste bygga på tillit inför den andre.
Att den oron, som Nonstopnonsense hyser, till viss mån är berättigad bekräftas av fallet Fitts For Fight. Bakom det namnet finns två norska ynglingar som helt enkelt tog låtar från olika netlabels, fram för allt Micromusic, och lade på egen sång, döpte om låtarna och laddade upp dem på nätet under eget namn. Detta utan tillåtelse från Micromusic eller att ge erkännande till originalartisterna. Vad som hände? Micromusic arbetade upp ett riktigt nyansfattigt raseri över dessa norska ungdomar (gissar att de är någonstans i 16-17 årsåldern). Det anordnade något sorts upprop mot Fitts For Fight med hela 272(!) underskrifter där man även får lämna kommentarer. Intelligenta statements som “FFF are such cheap cr@ckwh0res!”, “Man, these biatches are DUMB ! 0 IQ” eller “FFF sucks donkeyballs” gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta (är det musikvärldens gamla klassiska manschauvinism som gör sig påmind måhända?).
Det hela har, som ni kanske förstått, fått överdrivna proportioner. Vad Micromusic och de berörda artisterna är så upprörda över är för det första att Fitts For Fight ger ut sin musik som om de själva komponerat den utan att ge credd till dem som har gjort musiken. För det andra handlar det om att Fitts For Fight, enligt Micromusic, fått betalt för sina versioner av låtarna genom royalties och livespelningar. Detta tycker de berörda artisterna är ett så orimligt lågt beteende:
“To steal something is bad, but “Fitts For Fight” have stolen from people who make no, or almost no profit from their music. It is like shoplifting from a charity shop, and then selling the stuff on the street outside. Except even worse, as they claim artistic credits for everything that they took.”
Man kan tycka och även kräva att människor borde ha lite självdistans, både till sin egen personlighet och till det man eventuellt producerar. Det har uppenbarligen inte artisterna på Micromusic. “Det är som att stjäla från en välgörenhetsverksamhet”. Vilka försöker de övertyga? Däremot hade jag blivit imponerad om de låtit detta gå obemärkt förbi. Om de hade uppskattat att någon faktiskt gillat deras musik i så hög utsträckning att man velat göra egna versioner (jag tycker faktiskt att Fitts For Fights versioner är bättre än originalen). Är inte detta ett erkännande i sig? Jag hade blivit väldigt glad om Fitts For Fight hade fått för sig att använda min musik och göra om på helt hänsynslöst sätt.
Problemet med detta beteende som Fitts For Fight uppvisar är att det undergräver den sociala tilliten. Om t ex netlabelvärlden ska existera utan Creative Commons krävs det att man utvecklar en praxis, utanför de juridiska termerna, för hur användandet av andras musik ska gå till. Man måste inte bara känna social tillit för den andre, man måste även hantera det förtroende man får på ett acceptabelt sätt. Det får inte missbrukas. Nu verkar det som att ingen är särskilt intresserad att gå hela vägen ut när det gäller totalt fri musik. Detta tror jag beror på oro, misstänksamhet och en på något sätt svårrubbad uppfattning om att det man klistrar ihop i sin dator äger man och därför ska man ha full kontroll över det. Det handlar också om personlig prestige och en ständig förmåga att ta sig själv på för stort allvar.
English Summary
There are always exceptions; 141414, the netlabel who doesn’t copyright it’s music because there really aren’t any reason to. They just wan’t people to listen to their music and they don’t have any problems with re-use of their works in forms och remixes or samples. Nonstopnonsense is another netlabel who uses Creative Commons licenses out of a worry that no one will give them recognition if there weren’t any license there to controll it. Their worries is in a way confirmed by the phenomenon Fitts For Fight, a norwegian group who took music realesed on the label Micromusic, put on some vocals, renamed the songs and claimed it as their own whitout giving credits to the originial artists. This made MicroMusic go berserk and they started a petition against Fitts For Fight.
I think that MicroMusic is exaggerating, because it should be free for anyone to remix and sample other peoples work. They’re taking them selves way too seriously. But, in spite of Micromusics childishness, this proves an interesting problem. How can we build a way-of-doing-things without the help of Creative Commons? The giving and taking has to rely on a solid ground of social trust. A trust that you have to feel for the other person and at the same time feel the responsibility to not abuse the trust given to you by someone else. The behaviour that Fitts For Fight represents is undermining this approach. Me myself wouldn’t care if anyone took my music and claimed is their own, but apperently most of the music makers in the netlabel scene still consider their music as property and they still put their own desire after personal recognition before other peoples creativity. I hope this will change.
Other opinions about Fitts For Fight:
Tråd i Piratbyråns forum (in swedish)
Like this:
13 svar
Prenumerera på kommentarer via RSS.
Sjysst text! Poängen med copyright och licenser (skillnad!) för mig är att det ska hindra folk från att använda min musik utan att nämna mitt namn. Sen är det väl klart att det är roligt och lite smickrande även om de nu inte gör det. Fast det beror ju på vem och hur man gör det. Jag vet inte om jag tycker det är så roligt när P3 och MTV använder min musik utan att ge cred. Det är väl lixom där som det är tänkt att copyright och licenser ska fungera, men det verkar de ju inte göra så länge man inte har tillräckligt med kunskaper, pengar, social status och tid att driva en rättssak. Jag bryr mig inte särskilt mycket om det hela egentligen. Hela skiten är ju cp.
oj, jo, eh, jag skrev lite om det här: http://goto80.blipp.com/?p=81
Hur kan problemet vara att de undergräver den sociala tilliten om agerandet i sig inte är något problem? Personligen kan jag tycka att det är väldigt småaktigt att ta någons musik och ge ut den som sin egen och det handlar inte om kontroll, utan om… jo, Cred. Anledningen till att människor gör musik är ju för att visa upp sig på något sätt. annars hade det ju inte funnits någon poäng med att sätta sitt namn på låtarna överhuvudtaget. Visst kan allt på internet vara fritt, om inte annat i alla fall musiken i och med att det inte längre verkar krävas ett ekonomiskt incitament för att sprida musik. Jag tror dock att det definitivt kan finnas ett viktigt incitament i den cred man tror sig få utav den musik man producerar. Man får dock dra gränsen någonstans i och med att det inte är så rimligt att man skall hänvisa till varenda sampling man tar från någon, men i sammanhanget fitts for fight så förstår jag ilskan från Micromusics sida.
Jag har förstått att det är viktigt för många att få ett erkännande på något sätt och det kan jag i viss mån förstå. Men, det intressanta tycker jag är att fundera på hur detta skulle kunna ske utan licenser. Det är lite märkligt tycker jag att ett beteende ska tvingas på med hjälp av licenser och juridik.
Angående komersiella kanaler som spelar musik utan komersiellt intresse så skulle jag personligen inte bry mig. Dels för att mitt vinstintresse är från början noll, jag förlorar ingenting på det, och dels för att det är ju också ett sätt att nå att. Fler människor får ju då ta del av min musik. Och det är väl det som är poängen?
Till Förvirrade Tonåring: Det blir ju ett problem just för att sådana som Micromusic gör det till ett problem och därmed undergrävs den sociala tilliten. Micromusic och liknande kommer sluta lita på att andra använder deras musik vad de tycker är ett “schysst sätt”. Om man nu, som jag anser, borde försöka utveckla en informell praxis istället för att använda licenser så är det ett problematiskt beteende.
Jag tycker det snarare är Micromusic som är småaktiga och barnsliga i det här fallet.
Jo småaktig kanske inte är det rätta ordet att beskriva Fitts med.. det jag menar är egentligen att creden bara ett nytt vinstintresse som ersätter det gamla. det är den nya valutan med vilken man betalar för den fria musiken. jag tycker dock inte att det är något fel på att sträva efter att eftersträva bekräftelse.
ang licensen så är det ju så att den faktiskt inte spelar någon roll i detta fallet. fitts verkar ju inte ha fått lida av några juridiska påföljder vilket då bara visar på hur meningslöst detta med licenser är nuförtiden. det är bara stora skivbolag som kan ha licenser eftersom det bara är de som kan utsätta lagbrytare för påföljder. denna informella praxis som du talar om är ju dock svår att förstå anledningen till att utveckla i och med att du egentligen förespråkar helt fritt nyttjande. då behövs väl ingen praxis? dvs det behövs inte byggas upp social tillit för att folk skall lita på att alla gör vad de har möjlighet till.. jämt. det är ju faktiskt den raka motsatsen till innebörden av social tillit.
Till Förvirrad tonåring: Personlig prestige och den ständiga jakten efter bekräftelse, i det här sammanhanget, tror jag bara leder till negativa konsekvenser som inte gynnar den gemensamma kreativiteten på något sätt. Micromusics orimliga, tråkiga och synnerligen omoderna reaktion till Fitts For Fight är ett exempel. Norskorna verkar ju fortfarande spela och det ligger uppe musik på Myspace som är mikromusik från början, men jag tror också att det fick ta ner många av låtarna från Myspace och last.fm när Micromusic reagerade som de gjorde.
Vidare så vet jag faktiskt inte om Micromusic lägger upp sin musik under en speciell licens. Jag har inte sett något om det på deras hemsida i alla fall. I vilket fall så håller jag med dig om att Creative Commons och dylikt är totalt förlegat och onödigt i musikvärlden idag. Därmed inte sagt att de har en viss påverkan på folks tankesätt när det väl används.. Det jag försökte få fram i texten var att detta med att få credd för vad man gör verkar så oerhört viktigt för så många. Alla ser sig själva som viktigast. Vad jag efterlyser, och jag vet att det blir lite abstrakt eftersom det handlar om attityder och ideologi, är en ny sorts öppenhet. Hela min kritik består ju i att ett socialt beteende inte kan tvingas på av licenser. Det gäller att spela på ett sätt så att alla tjänar på det och för att vara med i ett sådant spel måste man inse att det är inte en själv som är viktigast. Det är det gemensamma. Nätverket, om man så vill. En total öppenhet inuti ett musikaliskt nätverk, stort eller litet, skulle bara gynna kreativiteten för de inblandade. Då skulle det inte gå att ha SMÅAKTIGA restriktioner gällande om man får eller inte får sampla eller remixa musiken, om man måste eller inte måste släppa sina nya versioner under samma licens om man nu FICK sampla den, om man får eller inte får sprida den komersiellt.
Ett nätverk kräver också social tillit. Det är där den biten kommer in. Den som inte uppför sig enligt gängse normer och praxis har inget där att göra. Man kan inte bara ta och sedan inte ge något tillbaka. Ens egen existens blir mindre viktig. Det är i ett sådant sammanhang som Fitts for fight skulle kunna bli ett problem.
Ps. Bra att det blir en diskussion här på Smoggen. Det var liksom det som var meningen! Ds.
Fasen, det är jävligt sant att man (jag) vill ha cred för det jag gör… även om jag inte tror att jag är direkt värst på den fronten. Den Totala Öppenheten låter ju gött, men det känns inte som att det passar så bra med den kapitalismen som vi kör med nu. (är kanske inte så mkt som passar med den iofs…) Men men. Som lyssnare vill jag kunna veta var jag kan hitta mer musik av det som jag råkar lyssna på för tillfället. Som artist vill jag inte att någon spelar upp mina saker (mest i oändrad form då) utan att ange mitt namn (läs: varumärke :)). Sen kan jag väl önska massa saker på en idealistisk nivå och så, men…
Man kan ju prata om demoscenen här, speciellt den på Amigan under tidigt 90-tal. På den tiden var ju demoscenen fortfarande elitistisk och inriktad på rätt hård konkurrens. MOD-formatet, som de flesta gjorde musik i, inkluderar ju både notdata och instrument och var lätta att rippa. Demoscenen var då alltså ett knappt 10-årigt socialt nätverk rätt så utanför traditionella lagar i samhället, men ur självhävdelsebehov och konkurrens så tycks det växt fram en del normer om att inte sno andras ljud utan att säga det. Sen var det säkerligen så att de kända musikerna kunde sno från de okända, men inte vice versa. Känns svårt att komma bort från sådant, även om det är jävligt mycket enklare nu när videos om hur Timbaland snor en gammal chiplåt får hundratusentals tittare på youtube. Men ändå…
Jävlar vad jag babblar. Hursomhelst: Fitts For Fight har gjort en be-om-ursäkt-video och spelar nu sina låtar utan micromusic-musiken, so I’ve heard.
Jo, förresten – jag tycker nog att det pratas för lite om hur artister själva vill göra. Jag tycker någonstans också att om en artist uttryckligen säger “gör inte om mitt album till mp3 och sprid som separata låtar, för det är ett vinylalbum som ska lyssnas på i ett svep för annars förstörs mina pretentiösa intentioner” så kanske jag tycker att hon/han är dum i huvet, men man kanske ändå ska respektera det..?
Eller vafan. Nu får jag nog ge mig.
Svar till getto80: Jag tycker att det ibland kan vara lite för bekvämt att ständigt referera till kapitalismen som ett ständigt hinder för allting. Begreppet “kapitalismen” är dessutom väldigt diffust och har växt till någon sorts benämning på allt ont i vår värld. Det håller jag absolut inte med om. Jag tror dessutom att det går att göra massa saker bara man vill utan att behöva bry sig om “kapitalismen”. Bara genom att ge ut sin musik på internet, gratis och utan restriktioner så står man ju i viss mån utanför marknaden. För mig personligen är det en väldigt befrielse att inte ha några restriktioner what so ever när det gäller min musik. Det finns ju ingenting som kan hota mig och att göra musik blir bara en angenäm sysselsättning.
Pratas det för lite om hur artister vill ha det? Det är väl de själva som stämmer Napster, använder Creative Commons och annat djävulskap… ;-)
i would just like to inform that we now play our own, self- or producer made songs, and they have nothing to do with the micromusic or the demo scene other than that the lyrics are still the same. we have also apologized to micromusic and the artists including.
chiku- fitts for fight
Chiku: Thanks for letting me know! But, isn’t the song “Fuck off and die” an originial MicroMusic tune? A song which still is uploaded to your MySpace.
I am bit curious about how Fitts for fights started. Did you even imagine the response from the originial artist? Was it an intended strategy for you to remix others songs and then wait for the response? Or was it just for fun? Do you have any other ideas about remixing, sampling, intellectual property and so forth?
jeg kan vel skrive på norsk siden du er svensk?! fuck off and die er helt ny, vi har beholt teksten (og det var vel det eneste vi lagde selv)men laget tre nye lovlige versjoner. vi har altså ingenting å gjøre med micromusic lenger og vi spiller fortsatt konserter, men med våre egne låter selvfølgelig.
jeg vet ikke hva vi tenkte da vi brukte sangene, men har snakket om det i flere norske intervjuer i det siste. det var vel for gøy, vi hadde aldri sett for oss at vi skulle bli kjent utenfor vår egen skole.
[...] TV, Sex, Art – Let the party start! Skrivet av smogg Arkiverad i Netlabels, Musik [...]