Den ständiga rörelsen
Linjerna är Internet. Eller de sociala relationerna. Strukturerna i bakgrunden är städerna, men även de tycks vara i en ständig rörelse. Upplösning. Det är en schizofreni som hela tiden förflyttar sig från en punkt till en annan. Bilderna är gjorda av Julie Mehretu och jag såg dem för första gången på Louisiana förra sommaren. De hängde där i salarna som små uppenbarelser. I dem såg jag samhället och dess förändringar. Malströmmar av information, av flöden som aldrig upphör, en naturkraft som inte går att stoppa.
Nu tittar jag på bilderna och tänker på Delueze & Guattaris ord:
The themes of the preceding paintings are to be found again here, their meaning changed. The canvas is truly broken, sundered by what penetrates it. All that remains is a background of gold and fog, intense, intensive, traversed in depth by what has just sundered its breadth: the schiz. Everything becomes mixed and confused, and it is here that the breakthrough – not the breakdowns – occurs.
Själv tänker jag på citatet av Judith Butler i boken “Undoing gender”, kapitlet “The end of sexual difference?”:
The lines we draw are invitations to cross over and that crossing over, as any nomadic subjekts knows, constitutes who we are.