Makten och psykiatrin II: Digital övervakning inuti den panoptiska maskinen
Som patient är man alltid omskriven, kodad, filtrerad, gjord till klinisk data. Det disciplinära systemets övervakningsteknik har alltid haft en vilande grund på dokumentation om det subjekt man övervakar. Genom en skriven journal multipliceras blicken och patienten blir synlig för övervakare, sjuksköterskor och läkare. Under den förpsykiatriska tiden användes liggare och kataloger. Ett eller ett fåtal fysiska objekt innehöll den kliniska informationen om patienterna. Genom detta förmedlande av information möjliggjordes en effektiv panoptisk övervakning.
I vår högteknologiska samtid har denna övervakning intensifierats genom använding av digitala journalsystem. Nu är information tillgänglig genom en mängd noder i ett stort nätverk. Som anställd på t ex Sahlgrenska i Göteborg har man tillgång till en kolossal mängd information om både inneliggande och utskrivna patienter från alla typer av avdelningar och medicinska specialiteter. Det är dock förbjudet att läsa journaler om patienter som man själv inte vårdar. Men möjligheten finns alltid. (En intressant parentes i sammanhanget är att ikonen för det journalprogram som används på sjukhusen i Göteborg är ett öppet öga).
Nu multipliceras den kliniska blicken närmast in i det oändliga. Den disciplinära insitutionen förändras genom den nya informationsteknikens inträde. Det innebär också att blicken förlängs över ett fysiskt rum. Öppenvårdsmottagningens personal kan till exempel följa sina patienter när de är inlagda på kliniken. Foucault förutsåg denna avinstitutionalisering och beskrev hur makten spreds utanför den låsta världens väggar. Panoptismen uppnår sitt högsta mål när övervakaren inte längre behöver vara närvarande. När subjektet lärt sig att reglrera sitt beteende eller sina känslor. När subjektet lämnar institutionen har den förhoppningsvis internaliserat de panoptiska mekanismerna. (Denna idé om spridningtendens och förändring av övervakningssystemen har utvecklats av Deleuze i Postskriptum om kontrollsamhällena).
Vad händer nu när informationen om patienten finns tillgänglig via en mängd noder, oberoende av en specifik fysisk plats? Och hur formas patientens subjektivitet genom den skrivna, i all oändlighet multiplicerade, journalen? Ofta är det journalens text som man möter före själva människan och som formar ens uppfattning om denne. Frågor om hur och vad som egentligen skrivs i dessa journaler blir därför oerhört intressanta och viktiga att fundera över.
lämna en kommentar